Ekängsgatan: december 2012

December i korthet.

10 december fyllde vår prinsessa som ni redan läst 1 år, en stor dag för oss alla. Tre dagar senare föddes en liten efterlängtad Tilda, Frida & Andreas lilla "lucia" som vi ännu inte besökt och hälsat välkommen till livet men vi längtar efter att få träffa det lilla underverket. När julbestyren var färdiga ( i år blev det en light version) och julen lackade så for vi till Sälen och Stöten för 1 veckas semester tillsammans med familj och släkt och jag måste säga att det var så skönt. Ingen julstress och inga måsten. En chans till att bara få vara och till att få rå om varandra, jag tror att vi behövde det allihopa. Lagom till jul kom vi hem till ett "firande" i dagarna två och klappar det fick vi, det verkar som att vi hade klarat av "snälla barn" genren. *blink*. Nu lider 2012 mot sitt slut och om ett par dagar är det dags att ta klivet in i ett nytt, men till dess; En fortsatt trevlig helg. /M.

28 december

Tiden, orken och lusten till att skriva har inte riktigt infunnit sig det sista, men kanske att det är på uppgång igen. Här kommer ett inlägg från mobilen, med risk för stavfel och allt vad det kan ställa till med. Efter gårdagens besökssiffror så förstår jag att det faktiskt finns några där ute som är intresserade av mitt bloggande. Mycket har hänt sedan det förra inlägget så jag kör en uppdatering så snart jag hinner. Vi mår iallafall bara bra och njuter av att få vara tillsammans. Kram på er och god fortsättning. / M.

Linneas dag.

10 december, nobeldagen, flaggdag, Malindagen och vår prinsessas födelsedag. 1 års dag. Det är stort. Känslan är lite olustig. Tiden har gått alldeles för fort, men visst känns det som att hon har varit med oss ganska länge, men när man tänker tillbaka på kvällen då värkarna startade, morgonen när vi åkte in till förlossningen, längtandes och hoppfulla efter att få möta vår lilla skatt. Att äntligen få se och känna den som vi så länge väntat på så har tiden gått på tok för fort. Jag var inställd på att det skulle bli jobbigt att föda, att det skulle göra så fruktansvärt ont och allt vad man hade fått berättat för sig. Så blev det inte riktigt. Förlossningen blev en enda stor fest, jag var i ett lycko rus och att föda barn gjorde ju inte alls så ont som jag hade föreställt mig. Jag vet att jag tänkte något i stil med att det här skulle jag kunna göra hundratals gånger, utan några som helst problem. Men det var ett år sedan och nu har vi en liten tjej som är det allra finaste och bästa vi har. Så mycket kärlek och så mycket lycka. Jag är lyckligt lottad.