Jag saknar honom, jag saknar honom något ofantligt,
precis nu,
just i denna stund.
Jag skulle så gärna bara vilja ha en kram,
bara få gosa upp huvudet under hans haka och få känna hans trygga famn om mig. Istället går jag till sängs ensam,
jag vill inte,
jag vill verkligen inte,
INTE IKVÄLL.
Imorgon bitti..
....då....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar