En kompis berättade i förra veckan att när hon är på besök hos oss så ser hon en man som står i ett utav hörnen i vårt vardagsrum. Visst är det spännande, men ändå obehagligt. Jag bad henne att hjälpa oss så att få honom över till rätt sida. Nästa kväll var hon här. Sedan vi flyttade in har jag haft en känsla av att någonting funnits i vårt sovrum, många gånger har dörren till klädkammaren stått öppen helt utan anledning. Åh det är en sån där dörr som är svår öppnad sommartid och lätt öppnad på vintern. Så vi började där, och mycket riktigt. I vår klädkammare gömde sig en liten tös som presenterade sig som Elisabeth. Hon var förvirrad och visste inte riktigt varför hon hamnat hos oss. Hon trodde att hennes far eller farbror kanske hade varit i kontakt med vårt hus. Det verkade som att hon dött i någon lungsjukdom. Men hon sa att hon tyckte om att vara hos oss och att vi var väldigt snälla. För att kunna hjälpa henne över till andra sidan tände vi ett ljus och ställde på en kartong i klädkammaren, precis då blåste hon ut det för oss. Hon ville inte lämna... Vi gjorde ett nytt försök, och efter en bra stund bestämde hon sig för att gå men innan hon lämnade sa hon busigt "-Det var inte jag som öppnade dörren."
Vi gick igenom rum för rum men hittade ingen mer än mannen som fanns i vårt vardagsrum. En äldre herre med mycket skägg som i skepparkrans. Oskar. Vardagligt klädd, byxor och skjorta. I handen en hatt men den gillade han inte. Han hade också varit förvirrad men sedan hade han hittat Christian som han följt och trodde sig vara släkt med, kanske i femtegeneration. Han sa att han inte var härifrån, först pratade han om att han jobbat inom någon industri utanför Tibro, men sedan ändrade han sig lite och började prata om att han arbetat på sjön. På sjön hade han iallafall varit tvungen att bära den där hatten, men det hade inte varit lätt eftersom den hela tiden blåst av när man var uppe på däck. Därför gillade han den inte. Han sa att han uppskattade de gamla tidningssidorna jag ramat in och satt upp på väggen och han hoppades att Linnéa skulle få en lillebror nästa gång, så vi får väl se. Han ville egentligen ingenting utan hade bara övervakat oss och huset. Så Oskar fick också gå över till den andra sidan, så nu hoppas jag att de inte är lika förvirrade längre utan kan finna ro och nya uppgifter.
Nu har vi fått som en "kupa" runt vårt hus så nu får änglarna ta över... / Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar